Vår själ är oberoende av och själva källan till vår kropps existens. Om vår kropp förstörs, förblir vår själ och ande oskadda.
Vår själ, vår mänskliga ande, är oberoende av vår fysiska kropp. Vår själ är fri och helig bortom detta fysiska plan av tid och rum.
Alla de krafter som utmärker oss som mänskliga varelser - förnuft, minne, abstrakt tänkande, kreativitet, uppfinningsrikedom, viljestyrka - är alla egenskaper hos vår själ - inte hos kroppen.
En kärlek som någon kan ha haft för någon kommer inte att glömmas i de andliga världarna, inte heller kommer vi att glömma vårt liv i denna fysiska värld.
I den andliga världen kommer vi att känna igen varandra. Vi kommer att söka förening, en andlig förening.
Vår själs förhållande till vår kropp är som förbindelsen mellan en lampa och en spegel. Om spegeln är polerad och fulländad framträder lampans ljus, men om spegeln är trasig eller täckt av damm förblir ljuset dolt.
Vår rationella själ - den mänskliga anden - stiger inte ner i våra kroppar eller existerar genom våra fysiska kroppar. Det är precis tvärtom. Vår själ är själva substansen och grunden som vår kropp är beroende av för sin existens.
Själen har inget kön, ras, etnicitet eller klass. Denna verklighet gör alla former av fördomar, vilka de än må vara, intolerabla och oacceptabla. Själen är inte delad. Den är en återspegling av vår Skapares enhet.
Vår själ är redan från början, i denna fysiska värld av tid och rum, utrustad med sin egen unika individualitet. Vår själ förvärvar den inte på grund av vår kropp.
Vår själs individualitet och identitet stärks i denna fysiska värld genom våra andliga prövningar och utmaningar.
